TACK GODE GUD!!!

Jag förstår att ni alla har undrat vart jag tagit vägen men som ni kanske har förstått så har det hänt en del... Har funderat en hel del på om jag skulle skriva om det eller ej men jag väljer att dela med mig av de sista dagarnas helvete!

I torsdags var ju jag på utbildning och skulle hämta mina föräldrar på Landvetter på kvällen. På förmiddagen hade David varit med Astrid hos läkaren och tagit prover som ordinerats ett par veckor tidigare. När jag kom hem på eftermiddagen så ringde telefonen, det var läkaren från vårdcentralen. Proverna de hade tagit var inte bra, de vita blodkropparna var extremt låga. Vi blev akut remitterade till Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus där vi var i sju timmar. Man tog nya prover och röntgade lungorna. Vid midnatt skickades vi hem och man bestämde att vi skulle komma för ny provtagning på måndagen.

Astrid och jag satte oss trötta i bilen och körde hem i snöstormen...Halvvägs hemma så ringde min mobil, det var läkaren från sjukhuset. Han sa att han var ledsen men att vi var tvungna att vända och komma tillbaks. Han hade pratat med jourläkaren som uttryckt att det var väldigt farligt att skicka hem Astrid med så dåliga prover eftersom hon inte hade något immunförsvar. Minsta lilla infektion kunde bli mycket allvarlig!

Luften gick ur mej, vi var båda trötta och ville bara hem. Istället fick vi åka hem och packa ner en övernattningsväska. Väl tillbaka på sjukhuset igen så lades vi in på en Barnmedicinmottagning. Läkaren förklarade att det var en del prover som var väldigt dåliga och att man var tvungna att utesluta så det inte var något malignt.

Natten mellan torsdag och fredag sov jag i stort sett ingenting, jag funderade och funderade. På fredag morgon kom en läkare och sa att vi nog kunde gå hem men fick komma tillbaka för ny provtagning. Läkaren förklarade också att man ibland kan se sådana dåliga blodvärden vid en infektion men att det också kan vara ett tecken på leukemi...

För att utesluta leukemi ordinerades cancerprover och även ett blodprov över de olika blodcellerna som skulle analyseras manuellt istället för i maskin.

Hur vi tagit oss genom helgen vet jag inte...Astrid var väldigt trött i lördags och ville mest ligga och titta på tv, dessutom hade hon lite feber vilket gjorde att jag var som en hök och kollade henne eftersom minsta lilla temperaturstegring skulle kunna vara livsfarligt...I söndags var hon lite piggare och var ute i det fina vädret och lekte lite...

Igår var vi dock och tog proverna och planen var att vi skulle tillbaka och träffa läkaren imorgon då vi också skulle få besked, Infektion eller Leukemi...

För ett par timmar sedan ringde telefonen, "Skyddat nummer", hjärtat slog några extra slag. Det var doktor Martha från Östra Sjukhuset. Hon småpratade lite och undrade hur vi hade det..."Vi bakar" sa jag lite stressat och undrade vad hon ville...Då sa hon att hon bara ville meddela att hon fått proverna och att det inte tyder på någon leukemi. Hon tyckte inte att vi skulle behöva vänta tills imorgon. Vissa blodprover är fortfarande låga men har dock börjat gå åt rätt håll... Doktorn trodde att Astrid har fått en virusinfektion i benmärgen som orsakat det hela!

Vi behöver inte komma imorgon men de vill inte släppa oss helt utan vi ska dit om två veckor igen och ta nya prover och träffa läkaren!

Luften gick ur mej...de senaste dagarnas anspänning började släppa och jag är nu....Ja, jag bara ÄR! Tack gode gud för att det inte var leukemi! Dagarna som har passerat har just bara passerat...jag har gjort allt för att ta mej genom dagen och bara velat att det ska bli onsdag då vi skulle få besked... Telefonen har ringt men jag har inte orkat prata med någon...fokusera, fokusera för att överleva dagen!

Jag har gjort en resa i tankarna sedan Astrid föddes och framåt...vår lilla fina prinsessa som alltid vill alla andra så väl....som är så omtänksam och förstående...vars lilla hand masserar min panna när jag har huvudvärk...som gärna fixar små överraskningar till oss andra när vi fyller år eller har namnsdag...som är så oerhört mån om sin lillebror...som har ett hjärta av guld!!! Jag är så oerhört tacksam att det inte var något allvarligt...och som jag skrivit förut så vad är väl livet om vi inte har hälsan???

Astrid och jag kommer att vara hemma tills torsdag så immunförsvaret piggar på sig. Jag kommer absolut att blogga igen men ikväll tänker jag bara njuta av att vi har fått en andra chans!